Mossor och lavar, skillnader samt likheter
Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om bägge grupperna t.e.x. saknar rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i ungefär 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har dessutom en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.
Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt eliminera mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med stor försiktighet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.
En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Stundtals kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.
Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.
Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger. Fulstopp
Som man kan se så är påväxt och lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, trots att de i en del fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.