Mossor och lavar, vad är vad?

Mossor och lavar är då och då väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Somliga lavar kan man med markant fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta medför att mossa stundtals gillar att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som jämt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna går itu. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man tvingas avlägsna det för hand, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland även ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans övertag på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara väldigt bedårande med tanke på att det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man få bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.